Du är här

Vad är ett familjehem?

Familjehem tar emot barn och ungdomar för stadigvarande vård och fostran. Som familjehem är man ”extraförälder” till någon annans barn. Familjehemmet ansvarar för barnets/ungdomens dagliga vård under placeringen.

Det är viktigt att familjehemmets engagemang även innefattar ett nära samarbete med barnets föräldrar och övrigt nätverk. Hur långvarig en placering är varierar och är svårt att veta från början. I samband med en placering erbjuds ibland stöd i form av t.ex. familjebehandlare till barnets föräldrar med syftet att barnet ska kunna återvända hem. En hemflytt är dock inte alltid möjlig.

Familjehemsplaceringar sker oftast som en frivillig insats enligt socialtjänstlagen (SoL), med föräldrars och den unges samtycke. I vissa fall får Socialtjänsten omhänderta barn/ungdomar mot föräldrarnas vilja, enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Att vara familjehem innebär att öppna dörrarna till sitt hem och sitt hjärta och dela med sig av sitt liv. Alla uppdrag för med sig sina utmaningar, men även glädjeämnen och utveckling. Det är viktigt att hela familjen är överens om att bli familjehem, eftersom alla påverkas av att en ny individ flyttar in till familjen. Familjehemmen erbjuds handledning och utbildning under placeringens gång.

Uppdraget som familjehem har en början och ett slut, men relationen med barnet kan bli livslång.

Vem placeras i ett familjehem?

Socialtjänstens uppgift är att verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden. Vissa barn och ungdomar saknar en trygg och fungerande hemsituation. I en del fall beror detta på att dess föräldrar saknar förmågan att ge dem tillräcklig omsorg och omvårdnad, på grund av exempelvis sjukdom, missbruk eller bristande förmåga. I andra fall utspelar sig relationskonflikter mellan dem och föräldrarna.

Att leva under otrygga förhållanden sätter spår hos ett barn/ungdomar och kan leda till en utveckling av negativa och destruktiva beteenden. En del kan få svårt att klara av skolan, andra drabbas av ät- eller sömnstörningar. I vissa fall förekommer alkohol, droger och självskadebeteende. Barn och ungdomar behöver vuxna som ser dem, förstår dem och som engagerar sig i dem.

När omsorgen brister eller när ett barn/ungdom har fastnat i ett negativt beteende kan det vara bra om de får bo i ett familjehem under en kortare eller längre period. På så vis kan man främja en gynnsam utveckling hos dessa barn/ungdomar.

Läs mer: